tisdag 2 augusti 2016

Långt mellan inläggen...

Tiden går ju som bekant fort när man har roligt. Och helt plötsligt har det gått en hel månad och inte ett enda inlägg. Och flera gånger i veckan har jag tänkt att nu minsann ska jag blogga lite på den bloggen jag startade från alla första början. Men så kommer något annat emellan.

Men, hur som helst... Jag blir piggare och piggare, och energin kommer tillbaka mer och mer. Jag måste fortfarande sova "mitt-på-dagen", men inte varje dag längre. Jag får mina trötthetsattacker, men inte lika ofta och inte lika kraftiga.

Jag känner att jag orkar jobba mer än mina fyra timmar om dagen. Jag orkar hålla fokus längre och längre.

Under den här sjukskrivningen har jag lärt mig så mycket. Jag kan nu vara hemma en hel dag utan att få panik. Jag behöver inte fylla dagarna med en himla massa aktiviteter. Jag kan uppskatta att läsa en hel eftermiddag och kväll. Jag har lärt mig att jag behöver inte jobba hemifrån. Det jag inte hinner. Det hinner jag inte. Och det får vänta. Även om det dröjer innan jag blir klar med uppgiften. Ja, jag har jobbat "hemifrån" en gång. Men, då fick jag panik, då jag var den enda som just den dagen kunde programmet och jag hade glömt att göra klart en bokning åt en pressresa som kom ett par dagar senare. Och jag har blivit bättre på att be om hjälp, och säga till när det börjar bli lite för mycket. Jag vill fortfarande så klart lösa allt själv, men jag har börjat släppa det...

Sömnen har blivit bättre och bättre. Och, jag orkar vara uppe till runt 23-snåret. Vissa kvällar gäspar jag och har mig redan vid 21-snåret, men jag kan allt som oftast hålla mig vaken. Jag har dock släppt på det där att jag inte ska lägga mig före 23, men det brukar bli mellan 22 och 23 per automatik nu.

Men, hade jag inte haft världens bästa support från familjen, vänner och mina underbara kollegor på jobbet så hade det inte gått.

söndag 3 juli 2016

Vilket första halvår av 2016!

Ja jösses vilket första halvår av 2016 som jag varit med om! Nyåret tillbringade jag hemmavid, och som vanligt så var det nyårslöften som avlades. Jag skulle minsann träna mer och äta bättre... Ja ni vet, det är samma tjafs typ varje nyår! :-) Det började bra i alla fall och jag var minsann ute och traskade på lunchrasterna även om det var grått och eländigt...


I början avverkade jag biobesök, konserter och revyer och standup-shower på löpande band. Jag såg Star Wars episode 7, En man som heter Ove, The Revenant, Sufragette, Hail, Caesar, Alcazar, Özz och Måns standupshow "Sveriges historia" och icke att förklara Grotesco:s "en nära-döden-revy"...


Jag hoppade på inte mindre än två kvällskurser på Medborgarskolan i februari. Jag läste tyska konversation och forntidskunskap. Tack vare tyskan så är jag inte lika rädd för att öppna munnen och försöka prata med våra tyska besökare. :-) I forntidskunskapen blev det kanske mest repetition för min del, men det är alltid skönt att fräscha upp kunskaperna. Det blev ett trevligt studiebesök på länsmuseet och en utflykt också med forntidskunskapsgruppen!


I slutet av april genomfördes "Swedish Workshop" i Jönköping där säljare i resebranschen från hela världen träffade svenska turismaktörer på "speeddating". Det var även lite andra aktiviteter för våra besökare. Jag var med som värdinna på invigningskvällen, jag guidade på remmalag och var med på en "posttour" där vi hade 12 mycket trevliga deltagare som var i Gränna och på Visingsö.


Efter Swedish Workshop vankades det lite välbehövlig vila för min del. Min fina fina lillasyster och hennes lika fina sambo bjöd med mig på deras husbilsresa till Amsterdam. Efter lite pill och fantastiska kollegor så fick jag ihop schemat och jag kunde åka iväg, trots att vi under Kristi Himmelsfärdshelgen skulle bemanna två turistbyråer och vara uppe vid IKHP:s domäner i Huskvarna och MTB-EM.

Amsterdamresan var precis så bra som jag hoppats på. Vi hade finfint väder, ja förutom första kvällen och på morgonen dagen därpå. Jag (vi) fick se holländska väderkvarnar, tulpanfält, Keukenhof - en av världens största blomsterparker. Vi åkte båttur på Amsterdams kanaler, besökte en lönnkyrka och ytterligare en kyrka, vi var i Anne Franks hus, Rijksmuseum, van Goghmuseet och Amsterdam museum... Schleswig som vi bodde i en natt på hemvägen visade sig vara en riktig pärla, och jag tycker det var synd vi bara hade en eftermiddag och kväll där. Men, vem vet, kanske jag kommer tillbaka!




Men, allt är inte guld och gröna skogar. När jag var tillbaka efter semestern så blev jag halvtidssjukskriven. Jag har helt enkelt kört på lite för hårt och lite för länge. Så tidigare i våras så sade helt plötsligt kroppen stopp. Jag blev tröttare och tröttare och alltmer stressad och fick svårt att lösa vanliga enkla situationer på jobbet. Väl hemma så orkade jag inte med något. Vissa dagar var det en utmaning bara att ta mig från jobbet och gå till bussen... En dag bröt jag faktiskt ihop och började gråta hejdlöst. Då kände jag att jag måste ta tag i det här och få hjälp, innan det går käpprätt åt h*lvete. Men om man inte har vett till att säga nej och vill få allting ordnat innan man lämnar jobbet och vill att allt ska fungera för alla andra, ja då är det lätt att man glömmer sig själv! Men, med mina helt underbara arbetskamrater, vänner och familj så mår jag så mycket bättre. Arbetskamraterna ser till att jag inte jobbar för hårt, jag har fått tillfällig avlastning från ett par arbetsuppgifter. Och jag känner nu snart två månader in i sjukskrivningen att det är på väg åt rätt håll. Jag är inte lika trött längre, och nu börjar jag få hejda mig från att ta på mig för mycket jobb. Väl hemma så har jag mer energi och har kört en rejäl sommarstädning här hemma. Jag har börjat laga mer mat igen och jag vill som sagt inte bara sova mig igenom dagarna.


I slutet av maj var det dags för nästa stora evenemang i Jönköping, nämligen VM i thaiboxning! Självklart fanns vi på plats från turistbyrån. Med tanke på att jag aldrig sett en thaiboxningsmatch i hela mitt liv och inte riktigt fattat vad det går ut på, så var det riktigt kul att få vara på plats under flertalet eftermiddagar. Jag hade ingen aning om alla ritualer innan själva matchen är igång...


Sedan har det rullat på. Jag jobbar mina 50%, jag har fått den briljanta idén att jag ska ha massa blommor på balkongen. Det går väl lite si så där, med däringa blommorna, men det är kul att ha något att pyssla med.

Midsommar tillbringade jag i Dalarna, närmare bestämt i Leksand. Återigen var jag medbjuden av min fina syster och hennes sambo. Så nu har jag varit iväg på två husbilsturer i år. :-) Det här var den bästa midsommaren på mycket länge. Jag sov mig visserligen igenom nästan hela resan upp till Dalarna och likadant på vägen tillbaka, men vad gör väl det? Vi bodde på en camping 2-3 km utanför själva centrum och på förmiddagen på midsommaraftonen cyklade vi in till Leksand och fikade. Sedan tog vi det lugnt under eftermiddagen för att runt 18.45 cykla in till midsommarfirandet, som sägs vara Sveriges största. Men, har man Sveriges största/högsta/längsta majstång så har man. Hur lång den är? 26 meter. Vikten - 400 kg, är inte att leka med heller.



På midsommardagen åkte vi på en båttur på Siljan, spanade in Leksands kyrka från utsidan och besökte hembygdsgården. Tillbaks på campingen badade jag och syrran i Siljan. När vi badat klart gick syrran och C och spelade minigolf. Jag stannade kvar vid husbilen och läste. Det var vad jag orkade med!

Vi hann knappt hem från Dalarna förrän det var dags för nästa begivenhet. Nämligen en konsert med Bruce Springsteen på Ullevi, eller nya Ullevi, som folk också kallar arenan för! Jag har inte lyssnat så jättemycket på "The Boss", men visst har jag lite koll på hans musik. Men, när jag fick förfrågan om jag ville hänga på så tackade jag inte nej. Och vi hade tur som fick biljetter. Visserligen till andra konserten, men det är väl andra konserten som brukar vara den bästa? ;-) Och vilken konsert. Bruce och hans E Street band levererade minsann. Och jag har "upptäckt" en ny artist. Oj oj oj, vilka låtar han har gjort.


Men vad ska andra halvan av 2016 erbjuda? Det blir ju onekligen svårt att toppa denna första halva! Men, jag ska till Kalmar och Öland med mor och far 19-22 augusti. Passar på att inleda semestern med en tur dit. Jag har precis "bokat" in ett par biobesök i höst också. Och, så är det ju faktiskt. Det blir inte bättre än vad man gör det till. Och det här ska minsann bli ett toppenår. Även om jag fått slå av lite på takten...

måndag 20 juni 2016

Hur går det för sportigajenny?

Ja, det undrar ni kanske. Jo det går framåt minsann. Det fungerar jättebra att jobba halvtid. Det är fantastiskt skönt att ha en anledning till att gå upp ur sängen på morgonen, få träffa mina fantastiska arbetskamrater och göra lite nytta. Sedan äter jag antingen lunch på stan, eller så åker jag hem och fixar något att äta.

I början av sjukskrivningen så blev det en del eftermiddagstupplurar som oftast varade ca två timmar. Sedan kände jag att jag måste komma igång, jag kan inte bara ligga i sängen och sova. Så jag bestämde mig för att jag minsann skulle röra på mig minst 30 minuter varje dag. Och visst tog jag mig ut. Nästan varje dag i alla fall.

Jag fick ett ryck att jag minsann ska ha blommor på balkongen, så det har blivit några turer till Plantagen, Blomsterlandet och Ekohallen, men det vore ju synd att säga att jag har några gröna fingrar. De flesta blommorna jag planterat har visserligen överlevt, men det är allt på håret. Jag tror vare sig mormor eller farmor skulle vara speciellt stolta över mig om de levt. Eller så hade de kanske de kanske gett mig små tips...

Efter att ha varit hemma i Trollhättan en sväng och jag fått upp ögonen för en serie på TLC som heter Obsessive Compulsive Cleaners, där man får följa människor med städmani åka hem till människor som har allt annat än städmani, för att hjälpa dessa utan städmani att få ordning i sina hem, så fick jag nästa stolleryck. Jag skulle minsann storstäda lägenheten. Och som jag har städat. Det tog mig inte mindre än nio dagar att få städat lägenheten. Och detta beror ju inte på att jag bor på någon herrgård eller i ett slott, utan att jag helt enkelt inte orkar köra på så länge åt gången. Och att det ju är fotbolls-EM. Det går ju inte att hålla på och städa hela dagarna när det är en massa bra (och mindre bra) fotboll på TV:n!

Trots att jag har lite kvar gällande storstädet, men det handlar om att snygga till lite i köksskåpen och det kan vänta, så är jag mer än nöjd med mitt jobb. Inte för att jag någonsin skulle erkänna det, men det händer att jag bara går omkring i min lya på 89 kvadrat och njuter av hur fint jag har det just nu.

Hur går det med där promenaderna? Jo, det blev en liten paus i samband med att mor och far kom på besök, men när jag var hemmavid så blev det både cykling och ett par utflykter där jag traskade en del. Under projekt storstäda lägenheten, blev det inga promenader, men å andra sidan så höll jag ju igång just med städet. Idag var jag ute på en skön promenad efter en tupplur på 90 minuter!

söndag 22 maj 2016

Söndagsplaner

Igår, och även till viss del imorse, så målade jag upp planerna för denna söndag i maj. Jag skulle minsann tvätta, diska, låna bok/böcker på bibblan, gå en kulturvandring med Länsmuseet alt. minst 30 min promenad med kameran i högsta hugg...

Vad det blev av det hela? Jag tvättade två maskiner tvätt. Jag åkte in till stan, besökte biblioteket, men kom därifrån utan böcker. Jag har halvsovit på balkongen. Jag har kollat på två fotbollsmatcher, kollat på "Tänk om" på SVT, och nu kollar jag på finalen i hockey-VM.

Så det har varit en väldigt lugn och skön söndag.

fredag 20 maj 2016

Som en ångvält har jag fart fram, fortsättning...

Jag har ju bloggat om hur jag fart fram som en ångvält, vilket "nu" resulterat i att kroppen sagt ifrån på allvar.
Jag har även bloggat om att jag varit på kommunhälsan för detta. Förra torsdagen var jag där igen, och denna gången fick jag träffa en läkare. 

Det var ett väldigt bra besök, och vi småpratade lite, och han läste anteckningarna som L skrivit i min journal. Han kom väldigt snabbt fram till att jag är ett skolboksexempel på en person som "går in i väggen". Jag är kvinna, har ett servicejobb, är en "doer" (fixare) och brinner för mitt jobb... Under det här besöket fick jag även göra ett MADRS-test. Detta test är ett självtest för depression. Man svarar på nio frågor och maximalt antal poäng man kan få är 54. Har man upp till 11 poäng lider man inte av någon depression, får man 12-20 poäng lider man av måttlig depression. Mer än 20 poäng - sannolikhet är hög för egentlig depression om ditt tillstånd har varat i mer än två veckor. Mer än 40 poäng - inläggning på psykiatrisk klinik bör övervägas (detta beror delvis på förekomst av självmordstankar, anhörigstöd etc.). Detta test ska man inte sitta och klura på utan, man läser frågorna och svarar så spontant som möjligt. Jag fick 29 poäng.

Så jag har alltså på grund av att jag kört på under en väldigt lång tid utvecklat en (utmattnings)depression. Det var ingen svårt beslut för läkaren att sjukskriva mig på 50%. Så sedan förra torsdagen, och fram till jag går på semester den 22 augusti så är jag sjukskriven 50%. Då jag inte har energi mer än för just 4-5 timmar och jag är pigg och alert på morgonen/förmiddagen så kommer jag jobba 8-12 fram till min semester.

För att få lite hjälp på vägen så har jag även fått antidepressiv medicin. Jag har en variant som jag ska ta varje morgon och en som jag ska ta om jag mår extra dåligt.

Jag har ju bloggat om hur jag fart fram som en ångvält, vilket "nu" resulterat i att kroppen sagt ifrån på allvar.
Jag har även bloggat om att jag varit på kommunhälsan för detta. Förra torsdagen var jag där igen, och denna gången fick jag träffa en läkare. 

Det var ett väldigt bra besök, och vi småpratade lite, och han läste anteckningarna som L skrivit i min journal. Han kom väldigt snabbt fram till att jag är ett skolboksexempel på en person som "går in i väggen". Jag är kvinna, har ett servicejobb, är en "doer" (fixare) och brinner för mitt jobb... Under det här besöket fick jag även göra ett MADRS-test. Detta test är ett självtest för depression. Man svarar på nio frågor och maximalt antal poäng man kan få är 54. Har man upp till 11 poäng lider man inte av någon depression, får man 12-20 poäng lider man av måttlig depression. Mer än 20 poäng - sannolikhet är hög för egentlig depression om ditt tillstånd har varat i mer än två veckor. Mer än 40 poäng - inläggning på psykiatrisk klinik bör övervägas (detta beror delvis på förekomst av självmordstankar, anhörigstöd etc.). Detta test ska man inte sitta och klura på utan, man läser frågorna och svarar så spontant som möjligt. Jag fick 29 poäng.

Så jag har alltså på grund av att jag kört på under en väldigt lång tid utvecklat en (utmattnings)depression. Det var ingen svårt beslut för läkaren att sjukskriva mig på 50%. Så sedan förra torsdagen, och fram till jag går på semester den 22 augusti så är jag sjukskriven 50%. Då jag inte har energi mer än för just 4-5 timmar och jag är pigg och alert på morgonen/förmiddagen så kommer jag jobba 8-12 fram till min semester.

För att få lite hjälp på vägen så har jag även fått antidepressiv medicin. Jag har en variant som jag ska ta varje morgon och en som jag ska ta om jag mår extra dåligt.


Nu har jag bara varit sjukskriven i en vecka, och jag har bara tagit min medicin i en vecka. Men, jag märker redan av förbättringar. Jag är piggare på jobbet, och jag har ork och energi att jobba hela mitt pass. Jag behöver ju liksom inte spara energi, för att orka 8 timmar. Jag har fått avlastning från ett par arbetsuppgifter, så att jag inte ska behöva jobba heltid på min halvtid.

När jag lämnar jobbet är jag trött, men jag har ändå lite energi kvar. Tidigare så var jag helt slut. Bara att ta sig från jobbet till bussen, var en pärs vissa dagar. Så illa var det. Visst, jag är fortfarande trött och jag har tagit rejäla tupplurar på eftermiddagarna, men känslan att jag faktiskt orkar med ett helt jobbpass är skön.

Stödet och supporten från mina kollegor och chefen har varit helt outstanding, sedan jag blev sjukskriven. Och när de märker att jag har det lite svårt att hålla igen, så stoppar de mig vänligt, men bestämt. Jag kan verkligen inte ha bättre vänner och kollegor.

Jag är också så glad att jag faktiskt jobbar 50%, för det är skönt att få gå upp på morgonen, gå till jobbet, göra nytta och träffa kollegorna. Hade jag gått hemma på heltid, så hade jag nog blivit mer deprimerad...

Häromdagen var jag med om något jättekul. Helt plötsligt kände jag att jag är glad, inombords. Jag har  under en längre tid känt mig tom och lite nere, men framför allt tom. Som ett hål. Men, nu minsann. Det var till och med så att jag började spontandansa i köket när jag hörde en bra låt. Denna positiva känsla sitter kvar än, vilket gör mig riktigt glad. Jag må vara trött, men jag är glad. Så kombinationen, jobba halvtid och jag får mer återhämtning mellan jobbpassen och medicinen börjar kanske göra nytta redan. Men, nu gäller det ju att skynda långsamt...


söndag 8 maj 2016

Vilken resa!

Är tillbaka efter en underbar semester. Det blev 10 dagar i husbil och ca 300 mil totalt på vägarna!
Vi åkte först ner till Malmö där vi tog bron över till Danmark. Vi for vidare till Korsör där vi hade vår första övernattning. Resan kunde börjat bättre då vår GPS inte riktigt ville vara med och sedan när vi närmade oss Korsör blev det helt plötsligt tvärstopp i trafiken. Vi stod still ganska länge och jag fick ringa till campingen där vi skulle övernatta för att tala om att vi skulle komma efter att receptionen stängt. Ägarinnan till campingen väntade tills vi kom fram och vi fick då veta att det kommit häst(ar) på vägen. Det var ett blåsigt Korsör vi kom till så vi höll oss inne i husbilen resten av kvällen. Då det var fredag var det så klart tacos till middag.


Dag två for vi över både Stora och Lilla Bältbron, vi åkte till och med färja över floden Elbe. Vi hann med ett besök på Scandinavian Park i Flensburg strax efter tyska gränsen. Övernattningen skedde i Bremerhaven, där ställplatsen låg alldeles vid slussen i Bremerhaven. Även denna dag krånglade GPS:en så det blev till att plocka fram en hederlig vägatlas.


På den tredje dagen for vi genom tyska småsamhällen, och "små" vägar innan vi korsade gränsen till Nederländerna. Vi valde att åka längs med Nordsjövallen, och syrran hade spanat in en utsiktsplats där det även skulle finnas en restaurang. Vi hittade platsen och bestämde oss för att stanna till, njuta av utsikten och få något i matväg i oss. När vi sedan skulle åka vidare mot Amsterdam såg vi att det började bildas en kö i den riktningen dit vi skulle. Jo, då det var totalstopp i trafiken. Syrran tjuvlyssnade på några som pratade och hörde något om sluss. Jag gick fram till dem som syrran hört prata och frågade om de visste vad som hänt. Jodå. Det var problem med en av slussarna längre fram. Totalt blev vårt stopp här två och en halv timme. Kanske lite längre än planerat men... Vi tog oss sedan till en ställplats, som ligger på en bondgård, ca 7 km från Keukenhof.


Måndagen tillbringades hela dagen på Keukenhof. Vilka fantastiska blomsterarrangemang man har i denna park. Vi passade även på att åka en båttur så vi kom nära tulpanodlingarna alldeles utanför parken. Lite lagom sega tog vi husbilen och styrde mot campingen vi skulle bo på i tre nätter. Det visade sig att GPS:en styrde in oss rätt in i centrala Amsterdam...


Tisdagen tillbringades i Amsterdam. Efter lite velande slog vi till på ett två dagars I AMsterdamkort. Vi började med en kanaltur, sedan blev det ett besök i en lönnkyrka och i Oudekerk innan det var dags att hitta någonstans att äta och bege oss tillbaka till campingen. Det blev en mycket lugn kväll i husbilen.

Även onsdagen tillbringades i Amsterdam. Denna dag blev det ett besök i Anne Franks hus, van Gogh-museet, Rijksmuseet, Amsterdam museum och Begijnhof. Det var en dag med många intryck, och jag kan lova att jag var trött när vi kom tillbaka till husbilen.
 
I torsdags påbörjades vår resa hemåt igen. Vi tog en liten omväg till Roermond där det finns en stor märkesoutlet. Efter att ha spanat in butikerna och ätit lunch for vidare norrut. Siktet var nu inställt på Winterswijk och Obelink Fritidsmarknad. Här blev  bl.a.inköpt en torkvinda som kommer hänga med på framtida husbilsresor... Efter Winterswijk tog vi sikte mot Greven i Tyskland, där syrran spanat in en ställplats vid en småbåtshamn. Vi kom fram till ställplatsen, som visade sig vara fullbelagd. Men, vi lyckades få en extraplats, och det var vi mycket tacksamma för. Då vi inte orkade laga mat, och vi visste att det finns en restaurang i småbåtshamnen så gick vi dit och hoppades på att det skulle finnas ett bord ledigt. Och det gjorde det. När vi skulle betala höll det på att gå illa. Vi hade inte tänkt på att det nästan är omöjligt att betala med kort i Tyskland... Som tur är så kunde vi med gemensamma krafter skrapa ihop till notan.
 

I fredags fortsatte vi norrut, och vi körde direkt till Schleswig där syrran hade spanat in ännu en ställplats. Även denna såg full ut, men vi hittade två rutor som vi var lite osäkra på om man fick stå på, men vi parkerade på en av dem och sedan gick jag och syrran till hamnkontoret och kollade läget. Det är nämligen på Hamnkontoret man checkar in. Och visst fick man stå där vi ställt oss. Men, vi hade faktiskt tur, strax innan jag och syrran kom tillbaka så blev det en ledig "ordinarie" plats, så den tog vi förstås. Vi satt utanför husbilen och solade och slappade en stund, innan vi bestämde oss för att utforska Schleswig något. Och Schleswig visade sig vara en liten nordtysk pärla. Hit vill jag åka igen!
 
 Igår for vi först till Scandinavian Park igen, innan vi styrde kosan mot Danmark. Gränskontrollen mellan Tyskland och Danmark var inga problem och vi kom till campingen i Nyborg, intill Stora Bältbron, under eftermiddagen. Men innan vi kom till campingen blev det ett stopp i Odense där vi åt lunch, och spanade in H.C. Andersens födelsehus. Dock bara från utsidan. Väl framme på campingen, var det bara slappa i solen som gällde. Det visade sig blåsa väldigt mycket, så jag hade svårt att njuta helt och hållet av solen. Men det var gött att bara göra ingenting ännu en eftermiddag. Det var välbehövligt!
 

  I morse var det dags att ta oss över Stora Bältbron och sedan vidare över Öresundsbron och tillbaka till Sverige. Det var inga problem med gränskontrollen i Sverige heller. Turen längs E6:an var inga problem och i Göteborg släppte syrran och C av mig vid stationen, där jag sedan tog Bus4You hem till Jönköping. Väl i Jönköping tog jag bussen hem till Kaxholmen.

Det har som sagt varit en helt underbar resa och jag är så glad och tacksam för att jag fick hänga med syrran och C på denna tur. Och jag är glad och tacksam för mina kollegor som gjorde det möjligt för mig att vara ledig...

tisdag 26 april 2016

Det är över nu...

Så där... Då är Swedish Workshop över för denna gången. Det har varit tre intensiva dagar, även om jag faktiskt kunde korta ner gårdagens arbetspass något.

Det hela började, för min del, i alla fall, i söndags. Klockan 10.00 infann jag mig på tågstationen. Där var det mycket väntan då de första gästerna kom kl. 12.00. Efter att ha visat gästerna vart de ska, samt även promenerat med några gäster till sina hotell, så var det lunch för min del. Och den intogs på Spira. Mätt och belåten begav jag mig till Vox hotell där jag tillsammans med tre andra ansvarade för registreringen för våra gäster. 18.45 var det dags för mitt lilla guideuppdrag. 19.00 var vi framme på Länsmuseet där invigningen och en Get Together skulle ske. Jag hade inget uppdrag förrän kl. 20.00, men fanns hela tiden, förutom 10 minuter då jag åt, tillgänglig. 20.00-21.00 var jag "vakt" och såg till att inga drycker togs in i utställningshallarna. 21.00-22.00 minglade jag bland besökarna och såg till att de hade det trevligt och svarade på div frågor som våra besökare hade. Var hemma strax efter 22.30 och jag kan säga att det var bums i säng.

Invigningen var fantastisk med ziplineåkning, ABBA-kören (från ABBA-museet) uppträdde och det serverades god mat och dryck.


Igår, måndag var mitt uppdrag att tillsammans med remmalagen på Visingsö, transportera gäster från Elmia till restaurang Sjön. Deltagarna på workshopen hade flera alternativ att ta sig ner till Sjön, som cykel, hundspann, remmalag eller buss. Och trots att vädret inte var det bästa så var det några hugade som valde att åka remmalag. Det såg lite mörkt ut vid 15.45 då det haglade, men sedan blev det uppehåll. Men, lagom till att mitt ekipage åkte ner till Sjön så började det småregna. Vid andra turen ner till Sjön tog regnet i, och det var även snöblandat regn. Men, vi hade gott om filtar som vi kunde vira omkring oss. Under färden till restaurangen så guidade jag lite. Kuskarna som i vanliga fall guidar själva, ville såklart fokusera på hästarna då vi åkte på en, periodvis väldigt trafikerad väg.

Väl hemma igen, var jag genomvåt och kall ända in i benmärgen, och det berodde på mängden nederbörd och vinden som jag fick utstå mellan Elmia och busshållplatsen...


Idag har jag kört en s.k. Post Tour och den gick till Gränna och Visingsö. Till slut var det 11 anmälda personer och de var från UK, Nederländerna, Tyskland, Norge, Kina, Schweiz och Österrike. På Visingsö mötte en av våra lokalguider upp och visade runt oss på ön. Innan vi åkte tillbaka till fastlandet så åt vi lunch. Tillbaka på fastlandet blev det ett besök på Grenna Museum och sedan avslutades allt på Grenna Polkagriskokeri, där våra gäster fick baka sina egna polkagrisar. Detta var mycket uppskattat.


Det har varit tre mycket roliga dagar. Och jag hade ju som jag egentligen visste, inget att oroa mig för. Alla tre guidningar gick bra, och det där värdskapet är ju liksom inga problem. Men, nu är jag helt slut. Kom hem vid 16.45, skulle bara lägga mig och vila 5 minuter vid 17, men vid 18 var jag tvungen att tvinga mig ur sängen...